Änget

Ulf Sjögren och Lennart Magnusson

Ängena på Gotland skapades av de naturliga lövskogarna för ca 2000 år sedan då klimatet blivit kallare och man måste samla in vinterfoder, gräs och lövfoder, till husdjuren. Under århundradena har ängena hävdats. ”Äng är åkers moder”. En förutsättning att bedriva odling på samma åkrar år efter år är ju tillgången på gödsel och då måste man ha boskap och boskapen måste nu stallas och utfodras vintertid vilket innebar att man fick tillgång till gödseln. Man har räknat ut att mellan fyra och tio tunnland äng gav gödsel till ett tunnland åker. En typisk järnåldersgård bestod av ca 18 ha inägomark, därav 1-2 ha åker och resten ängsmark. Balansen mellan odlad åker och slåttermark var en viktig förutsättning för odlandet under århundradena fram till när modernare odlingsmetoder infördes.

Göran Löthberg och Lasse Hallin i fagningstagen

Under mitten av 1800-talet bestod fortfarande ca 10% av Gotlands yta av ängsmark, ca 35 000 ha. 1934 var 4000 ha kvar och idag finns ca 150 ängen på Gotland, 300 ha. Gotland är det landskap som har störst areal ängen kvar. En tredjedel ägs av kyrkan. För att få en bra grässkörd i ett änge gäller det att skapa rätt balans mellan solljus och beskuggning. Skuggande trädkronor, lagom täta buskage och lagom stora öppna frodiga slåtterytor innebar tillräcklig avkastning för gotlandsbondens överlevnad. När vitsippan, fagningblåmmän, blommar fagas änget och skräpet bränns på samma ställen år efter år.

Lasse Tofftén med slåtterbalk 2009

Slåttern skulle börja den 10 juli enligt Magnus Erikssons landslag. Idag säger vi att det är lämpligt att slå änget när höskallran skallrar. Man bredde ut gräset på braidsräumen och under en vecka vändes gräset för att det skulle torka innan man bärgade höet.
Sedan var det betesdjurens tur att njuta av ängets rikedomar.

Klappning av träden skedde från 1 juli till augusti. De klena kvistarna skars av och löven från ask, alm, lind, hassel, björk, asp och lönn torkades i ruskor och kördes hem till ladorna. Lövtäkten skedde vart tredje/fjärde år på samma träd. Ekollonen samlades in till svinen.

På våren spreds den torkade gödseln medels s. k. ”göidselkoxning”, vilket innebar att gödseln spreds med speciella klubbor.

Varje träd och buske hade sin viktiga uppgift att fylla. Ekarna fick inte röras utan växte fritt. Oxeln gav ett segt verktygsvirke, av skogskornellen fick man bainvid och av hagtornet kunde man tälja starka räfständer. Hassel, slån, apel, nypon gav bidrag till hushållens mathållning. Idag har vi även upptäckt att det finns gott om tryffel i våra ängen.

Mästerby änge är ett av Gotlands största hävdade ängen och omfattar 2,9 ha. Hela området med varpaänget och de ohävdade områdena omfattar ca 16 ha. 1993 tog Mästerby Hembygdsförening över skötseln av Prästänget från IOGT som skött änget under 60 år.

St Pers nycklar i änget

I ett änge kan man finna över 150 kärlväxter. I Mästerby änge finns bl a: St Pers nycklar, vårbrodd, krutbrännare, vit skogslilja, tvåblad, Johannesnycklar, brudsporre, nattvi, Adam och Eva och ytterligare ett 40-tal, som Länsstyrelsen listat i bevarandeplanen för Natura 2000-området. Där finns dessutom ett tjugotal rödlistade arter. I änget växer ek, ask, glasbjörk, sälg, vildapel, lundalm, hagtorn, hassel, skogskornell etc. Askskottssjukan och almsjukan, som numera härjar även på Gotland, har ännu inte nått Prästänget i Mästerby och allas förhoppning är att träden ska få fortsätta att leva i det vackra änget många år framöver.

Brita och Solveig

Brita Sjögren och Solveig Gunnarsson vid slåtter i änget 22 juli 2006.

Tack vare ängshävden håller vi liv i 5000 organismer. Änget har ett rikt fågelliv, där finns bl a några par av Gotlands landskapsfågel, halsbandsflugsnapparen. 

Det vackra bulhuset i änget har byggts av medlemmar i hembygdsföreningen. Det invigdes år 2000 och är öppet för besökare året om. Några år senare färdigställdes det andra bulhuset där redskapsboden och toaletten finns. 

Sparke bleistre

Mästerby Hembygdsförening firar varje år midsommarsafton i änget med dans till spelmän och gotländska lekar i gröngräset.

Att älska änget varsamt
är en lätt beröring,
är mjuka lätta steg
som inte lämnar spår.

Att älska änget varsamt
är att lägga kinden
mot gräsets svala grönska,
björkens sammetsnäver.
Med handen smeksamt följa
stammens gropar
den gamla ekens hårda skovelbark.

Att älska änget varsamt
är att stilla kyssa
Jungfru Mariehand och ängsviol.
Att föra sina läppar
nära, nära
till aspens bruna knoppar,
hasselns fina änge.

Att sedan fyllas djupt
av ängets dofter,
av fågelsång och insektssurr
och röster
som alla viska
-Älska änget varsamt-
med lätta steg
som inte lämnar spår…

Dikt av Vera Sollerman ur Fågelhjärtat ropar

Annonser