Mer om 1361

Mästerby 1361
Den 22 juli 1361 tändes vårdkasarna runt Gotland. Vakterna hade siktat danska krigsskepp på väg in mot Gotlands västra kust. Snart började kyrkklockorna runt om ön ringa. Anfallet kom ej som en blixt från en klar himmel. Den danske konungen Valdemar Atterdag låg i fejd med den svenske konungen Magnus Eriksson och hade året innan återtagit Skåne och Blekinge. Nu var hans nästa steg att erövra Öland och det fordom så rika Gotland och lägga grunden till ett framtida Östersjövälde. Valdemars politik handlade antagligen framför allt om att erövra marknader från den mäktiga Hansan.
Kung Magnus varning.
Rådet i Visby hade nåtts av ett brev från den svenske konungen Magnus med varningar om att en fara hotade staden. Om denna varning även hade nått de gotländska bönderna är oklart , men rykten om att Öland hade intagits av en fientlig styrka hade figurerat bland gotlänningarna några dagar. De självständiga gotländska bönderna styrdes av Gutalagen, inte av den svenska landslagen. Skatterna var låga och man var inte benägen att underkasta sig den starke danske konungen och förlora sitt självstyre. Vårdkasarna bemannades dag och natt.

Allmogen
Med skräck inför vad som väntade samlade befolkningen ihop alla tillgängliga stridsvapen, gamla svärd, spikklubbor, pilspetsar och pilbågar, plockade fram ålderdomliga harneskar, ringbrynjor och sköldar. Även egentillverkade yxor och svärd fick duga. Så utrustade begav sig landsbygdens män till tings- och samlingsplatserna: Ajmundsbro för södra delen av ön och Tingstäde för norra delen.
Fienden hade landstigit på västra kusten och var på väg mot Visby. Det fanns kanske en möjlighet att stoppa framfarten vid den enda framkomliga färdvägen, nämligen över den på en grusås strategiskt belägna Ajmunds bro i Mästerby. Den breda och djupa Sudertingsån och sankmarkerna där omkring var på den tiden naturliga hinder för en anfallsarme. Den danska hären bestod av ca 2 000 legoknektar , 150 -200 hästar, samt övrig utrustning.

Slagen vid Fjäle myr
De stridsovana ca 500 gutarna rev träbron vid Ajmunds och lyckades hindra Valdemars framfart där och danskarna gjorde då en s k omfattning, en kringgående rörelse, öster om Fjäle myr. Därifrån tog man sig över myren norrut vid det ca 175 m smala och troligen den sommaren ganska torra område.
Den lilla gotländska styrkan, som antagligen var utspridda på andra sidan, gick till motattack men mejades snart ner vid detta våldsamt blodiga slag. Nu låg vägen öppen mot Visby för den danska stridshären.
Sägner.
Enligt sägnerna hade en trollpacka som slutit förbund med Valdemar satt sig under Ajmunds bro och förtrollat de gutniska styrkorna så att de tappade allt mod och all stridsduglighet. Vid slaget på Fjäle myr sägs det att vattnet i myren och i ån färgades rött av allt blod. Till Grens gård kom en häst galopperande med en ryttare huggen tvärs av så att bara grenen satt kvar på kroppen. Vidare berättas att den törstige springaren skrapade med hoven och strax sprang en källa upp ur marken.
Ringkorset vid Grens restes något årtionde efter slagen till minnet av de stupade.

Grens gård.
Under skiftet år 1861 blev den familj som då bodde på Grens gård tvungen att flytta sin gård. Idag finns endast korset och en ”brye” kvar på denna plats.
Ajmunds bro.
Ajmunds bro vid Sudertingsån var alltså under orostider en naturlig samlingsplats för en del av Gotlands försvar, Hejde setting. Platsen kallades Gotlands Nyckel. I tingshuset beläget intill bron ägde bl a rannsakning rum och straff utdömdes. Tingshuset, idag ombyggt, finns fortfarande kvar och spår av galgbacke och spöpåle kan skönjas i närheten.

Slagfältsundersökning pågår
2006 påbörjades en slagfältsundersökning av det stora området från Ajmunds bro till Grenskorset några kilometer därifrån. Undersökningsområdet är ca 7 km² stort och pågår under en vecka mellan skörd och höstsådd i september. Under de år projektet pågått har man funnit fynd som bekräftar att här utkämpats ett eller flera medeltida slag. Undersökningarna som utförs med hjälp av metalldetektorer initierades av arkeolog Maria Lingström född och uppvuxen i Mästerby. Maria är projektledare för undersökningarna och har till sin hjälp Bo Knarrström, en av världens mest meriterade slagfältsarkeologer. Projektet genomförs i samarbete med Mästerby hembygdsförening och Riksantikvarieämbetet och är beroende av ekonomisk stöd från sponsorer.

Långkniv

Spjutspets

Fynd
Markägare har funnit en del fynd inom detta område under årens lopp . Idag vet man inte exakt var och en stor del har aldrig blivit inregistrerade. Från en nutida källa berättas att en markägare hittade en hel ringbrynja, men den fick ligga i en lada och rosta sönder.
De, under senare år, utförda undersökningarna med metalldetektorer har gett ett mycket gott resultat och eftersom de exakta fyndplatserna registrerats ger de en god bild av striderna 1361. Fynd som kan nämnas är lameller, söljor, en långkniv, spjutspets och ett stort antal skäktor (armborstpilspetsar), delar av spikklubbor, parerstången från ett svärd, kulor av järn och bly. Hittills har ca 100 fynd tillvaratagits på det område som undersökts, ca 4 % av den totala ytan.
Det finns fortfarande stora områden kvar att undersöka och förhoppningen är att man ska få ekonomisk möjlighet att fortsätta ytterligare några år.

Skäktor

Kula av järn